Nu är det dags igen…

19 03 2015

Nu är det dags för en ny resa. Den här gången blir det ”Gotland Runt”, en resa runt delar av Östersjön. Vi räknar med 175 mil och det ska vi klara på 14 dagar. Vi får se om vi ska använda vår gamla webbplats kontinentcyklisten… Det har ju sina fördelar att få sitt material sparat.





Ny satsning – ny hemsida

10 01 2012

Nytt år, nya tider, nya satsningar. Under de senaste åren har jag varit ute bland flera företag, skolor och föreningar och pratat om drömmar, gränsdragningar, motivation, mål, samarbete och diabetes. På så vitt skilda lokalisationer som Eslöv och Gävle har jag föreläst om de äventyr jag genomfört och vad jag lärt mig av dessa.

Det finns ingen goare känslan än den då man påverkar en människa i positiv riktning. Det är underbart då Ni som lyssnat kommer fram och pratar efter föreläsningarna. Jag lär mig otroligt mycket av er.

Jag glömmer aldrig då en kille i 18- årsåldern som lyssnade på mig i Borås stegar fram till mig efter föreläsningens slut. ”Jag trodde faktiskt mitt liv var slut, men nu vet jag bättre. Jag ska försöka att uppfylla min dröm”. Vi pratade ett tag om hans dröm och hur han kunde göra för att uppfylla den. Det skulle vara spännande att höra idag om han gjorde det.

I år går jag in i ett nytt skede med föreläsningarna. Jag blir mer profesionell och mer lättillgänglig. Satsar mer på att skräddarsy föreläsningen enligt uppdragsgivarens önskemål. Blir roligare och mer inspirerande att lyssna på.

I samband med detta har den nya hemsidan www.kontinentcyklisten.com premiär. Just nu är den under uppbyggnad, men kommer snart vara färdig! Den ligger redan ute på webben. Gå in på sidan och laborera, läs.

Och tveka inte att höra av dig med frågor!

danne.vbg@tele2.se

 





Kina – en cykeltur i det gamla

2 01 2012

Guilin är en stad med flera tusen år gamla anor som numer har blivit en populär turistort i Kina tack vare sin naturliga skönhet med de sockertoppsliknande bergen som sticker upp ur marken. En härlig stad att strosa omkring i, inte bara för naturen, utan för att taxichaufförer och försäljare inte är lika extrema här som på mpnga andra ställen i Kina.

Under vår tid i Guilin ville vi se lite mer än det Kina ”alla” ser. Så vi hyrde ett par cyklar och gav oss ut på äventyr! Vi satte kurs mot en by vi hittade i vår guidebok som tydligen skulle vara hur många tusen år som helst och fortfarande vara helt omodern. Det skulle vara ett par mil.

Det första vi märkte var att vägbeskrivningen var bristfällig. ”Åk rakt tills ni kommer till denna by” är svårt att följa då vägen delar upp sig i ett V. Men genom mycket gestikulerande lyckades vi til slut hamna på rätt kurs. Min cykel var en modell kinesisk. Jag kunde aldrig sträcka ut benen och hade som minsta vinkel i knäna 90 grader.

Förorterna till Guilin var som alla förorter vi såg i Kina. Fattigt och med otroligt mycket utsläpp och skräp. Väldigt tråkigt att se. Kina är fortfarande ett U-land och de fattiga delarna befinner sig i det läget västvärlden var i för många år sedan, då tankar på miljön fanns hos vissa miljökämpar, men de viktigaste tankarna var signerade med dollartecken.

Vi kom ut ur smoggen och ut på risfälten. Risfälten var alltsom oftas stora som en badmintonplan och fyllda av vatten ungefär till halva låret på kineserna. Det var full aktivitet på fälten. Män, kvinnor, gamla och unga. Alla hjälpte till genom att plöja fältet med oxe, manuellt lägga ned risfrön (?) eller bära risplantor från fälten hemmåt. En febril aktivitet där alla slet i sin anletes svett. Gummorna vallade oxar mellan olika risfält. Allt var väldigt grått. En flicka i tvåårsåldern stod i mitten av ett risfält med en docka i ena handen och grät. Så hårt dessa människor kämpar. För vad? För att vi skall kunna köpa en portion ris för en krona. På restaurang.

Ingen kunde engelska. Vi kunde inte kinesiska. Men vi möttes av leenden och tillrop.

Risfält utanför Guilin

Risfält utanför Guilin

 

Vi kom fram till den gamla staden efter ungefär 6 mils cykling. Hönsen strövade fritt i de smala gränderna. Gamla gubbar satt i karmstolar och spelade bräda. Gummor tvättade kläder i floden. Det var ungefär som de flesta andra kinesiska städer.

Vi vände cyklarna och började trampa hemåt. Trots att klockan började bli sent var fortfarande människorna kvar på fältet. Kvar i det gamla. Vi mötte den gråtande flickan på väg hem. Hon gick bredvid sin mamma och bar det hon kunde på ryggen av plantor. Hon grät inte längre. Dockan vet jag inte var hon hade.





God Jul och gott nytt år!

24 12 2011

Kontinentcyklisten önskar alla läsare en riktigt god jul och ett gott nytt 2012!

Daniel fick en julklapp i form av fortsatt anställning som sjukgymnast och Nisse har fått upp ögonen för en ny form av cykling! Så vi ser med glädje och nyfikenhet fram emot 2012. Hoppas ni gör detsamma!!!

 





Folkrepubliken Kina- ett examensarbete

17 12 2011

Sedan senast har vi varit ute och rest en hel del. Den absolut största resan för mig var då jag spenderade 2 månader i Kina tillsammans med min flickvän Emmis. Anledningen att vi valde att åka till Kina var att vi genomförde vår C-uppsats på sjukgymnastprogrammet här. Vi besökte Huashan hospital i Shanghai under 4 veckor då vi observerade hur sjukgymnaster behandlade patienter som drabbets av stroke. Vi intervjuade också sjukgymnaster och delade ut enkäter till de som jobbade med stroke- patienter.

Kineser är väldigt vänliga. Vi blev mötta av 2 studenter på flygplatsen som guidade oss in till vårt hotell, hjälpte oss med allt från tolkning till att bära våra väskor och nogrannt visade oss vägen till sjukhuset. Varje lunchrast var det någon som sprang ned till restaurangen och hämtade mat till oss (3-7 kr/lunch). Vi blev bjudna på Shanghais bästa HotPot- resraurang. Vi fick de bästa platserna att vila på under den 2,5 timmar långa lunchrasten. Och så vidare.

Varför är kineser så generösa? Är det deras natur? Eller är det deras kultur att det är fint att kunna bjuda?

Sista kvällen i Shanghai ville vi bjuda två av våra kinesiska vänner på middag. Konversationen följde ungefär så här:- ”Ja vi följer väldigt gärna med. Men vi bjuder”. – ”Nej nu har ni bjudit oss på allting i 4 veckor. Det hör till vår kultur att visa vår tacksamhet”. – ”Då följer vi inte med”. Konversationen böljade fram och tillbaka, slutade med att de bjöd oss på en middag som är en upplevelse någon av oss svenskar aldrig kommer glömma. Kokande grytor på bordet, ankblod, bambu, grönsaker i alla former, kött, kypare som hoppade hopprep med nudlar samtidigt som de tillagades…En middag som måste ha kostat nästan en månadslön för de stackars sjukgymnasterna.

Spelar det någon roll varför människor är trevliga, generösa, vänliga?

På sjukhuset var det många sjukgymnaster som frågade oss om vi kunde visa ”facit”, hur man skulle göra. Vi var då inte ens färdiga sjukgymnaster. Språkförbistringen gjorde att det var svårt för oss att förklara att vi var där för att observera, se på skillnader och likheter mellan våra olika länder. Men två långa, vita personer som fått låna långa vita rockar, var väldigt förtroendeingivande för kineserna. Vi hade väldigt svårt att skapa nära relationer med kineserna eftersom de såg oss som några forskare, kontrollanter eller liknande.

Resultatet av arbetet blev föga överraskande att i Sverige arbetar sjukgymnaster mer efter aktuell evidens än i Kina. Vi kan dock inte dra slutsatsen att det alltid är bättre. Kan det vara så att om kineserna kan komma igång med forskning om sjukgymnastik likt vi i Sverige påbörjat sedan många år, så kan vi utveckla rehabiliteringen av patienter med stroke? Kan strokerehabiliteringen i Sverige lära sig av österlänsk medicin? Eller kommer forskningen visa att traditionell kinesisk medicin är sämre än västerlänsk behandling? Kan vi i så fall utveckla den kinesiska vården?

Det är ett spännande område. Världen blir mindre och givetvis ska vi lära av varandra. Vi hoppas att vårt examensarbete kan vara en start på ett samarbete mellan Sverige och Kina för att på sikt kunna minska lidande för människor med stroke.

Och nej. Jag tycker inte det spelar någon roll varför.

//Daniel





Kontinentcyklisten nystartar!

12 12 2011

Efter att hemsidan legat i träda ett tag är det åter dags att lägga in kontinentcyklisten.wordpress.com som startsida för just Din webläsare!

Vi har under det senaste året smält det senaste äventyret över Europa. Vi har drömt om vinodlingar, nedförsbackar, män med åsnor, vinkande gamla damer i fönster där doften av nygräddad baguette tränger ut. Vi har njutit av minnena från våra cykelresor över 2 kontinenter.

En hel del föreläsningar har vi också hunnit med. Idrottsföreningar, skolklasser, ungdomar med diabetes, läkare…vi har fått äran att träffa så många människor med olika förutsättningar och drömmar. Och egentligen har vi bara velat säga en sak; det går alltid att flytta sina egna gränser. Passa på du också: Skicka ett mail till danne.vbg@tele2.se för att få mer information om föreläsningar.

Och missa för allt smör i Småland inte att följa oss här på kontinentcyklisten. Vem vet vad som väntar bakom nästa hörn? Utanför din egenbyggda bekvämlighetszon väntar äventyret! Och detsamma gäller oss. Så nu tar vi sikte mot nästa äventyr!

 





Vi byter adress!

14 06 2011

Nu byter vi vår webbadress! Tidigare har man kunnat nå oss antingen via kontinentcyklisten.com eller via kontinentcyklisten.wordpress.com.

Nu byter vi så att du bara kan nå oss via kontinentcyklisten.wordpress.com. Där ligger vi kvar, med sporadiska inlägg och för den som vill titta till oss och läsa om våra gamla äventyr.

Under tiden kan du ju passa på att kolla vad uttramparen.se har för sig, på sitt äventyr när han cyklar från öst till väst. Han cyklar nästan samma väg som vi tog. Hans filosofiska inlägg är härligt underhållande!





Sammanträffanden…

23 05 2011

På Runners World går det nu en serie om en av våra stora inspiratörer: Rune Larsson som tillsammans med Susanne Johansson springer hem från Portugal. Igår fick jag ett mail från Rune. Han berättar att de just passerat Villeneuve-l’Archevêque, sydost om Paris. Lustigt, men vi passerade den lilla staden i somras! Nu kommer Rune och Susanne troligen att följa ungefär samma rutt som vi gjorde. Det ska bli kul att följa! Du kan läsa (egentligen lyssna) mer på http://www.runnersworld.se/artiklar/del-11-aterkoppling-militartjanst.htm

Det är härligt att höra Rune och hans genompositiva inställning. Där är ingenting jobbigt – det är intressant och spännande hela vägen.





Föreläsning i Borås

17 11 2010

Den 14 november var det den internationella diabetesdagen. Runt om i världen lystes byggnader upp i ett ljusblått sken för att påminna oss om vilken stor sjukdom diabetes har blivit. Runt om i Sverige arrangerades dagar med information om sjukdomen, hur man kan hjälpa sig själv och vad man kan och inte kan göra.

Jag hade blivit inbjuden till Diabetesföreningen i Borås med omnejd för att tala om ”Att färdas över gränser”. Det var en blandning mellan humor och allvar och det kändes som om många förstod vad jag ville säga när jag diskuterade kring var vi själva sätter våra egna gränser, att vi så lätt stänger in oss själva, och hur man kan flytta på dem.

Helgens höjdpunkt var absolut när en man i 20-årsåldern kom fram till mig efter föreläsningen och sa: ”Du har helt ändrat mina tankar. Förut har jag aldrig vågat göra något jag egentligen vill. Nu ska jag våga!”

Man kan hålla 10, 100 föresläsningar där folk skrattar och har roligt. Men det är när man får en människa att inse att han eller hon kan mer än hon trott, det är då jag har gjort någon skillnad och det är då jag får energi att fortsätta föreläsa.

Det var en kanondag i Borås med sköterska, fotvårdare, diabetolog och dietsist som föreläste förutom mig!

Jag hoppas att många uppmärksammade Diabetesdagen och skänkte en tanke till alla de miljoner som lider av diabetes runt om i världen.





En väldigt rolig överraskning

28 10 2010

I början av veckan var jag inbjuden till Caritas, en del av frimurarorden i Vänersborg. De ville att jag skulle berätta lite om vår resa i somras. Jag var där efter förra resan också, och det genererade några hundralappar till diabetesföreningen. Därför tyckte jag att jag kunde gå dit en gång till, särskilt som jag känner många av de något äldre herrarna som brukar gå på deras eftermiddagsmöten.

Ett tjugotal ”gubbar” kom. Många ville byta några ord innan jag började prata, så det blev nästan ont om tid att få upp dator och projektor. Sen lyssnade de väluppfostrat, trots att jag erbjöd att ställa frågor under tiden. Jag inledde med ett snabbt bildspel med bara ”finbilder” tillsammans med musik av Bruce Springsteen. Sen byggde jag upp själva föredraget runt lite mer beskrivande bilder.

Efter föredraget tackade man mig, och sa att man ville överräcka en liten gåva. Det stämde ju inte. Ett gigantiskt MasterCard, med 3.000 kr påskrivet! Jag blev verkligen överraskad! Och nu satte man igång att ställa frågor också – de såg väl att jag kom ur balans ;=)

Tretusen – och RIDE-lägret är avslutat, så vi kommer att slussa pengarna till ugdomarnas diabetesmottagning på NÄL. Där jobbar Daga och Tina, två pärlor till sköterskor. Under Daniels tid där var han och vi med på många möten, träffar och läger. Daga och Tina brukade finansiera det genom att ringa runt och tigga ihop material och pengar från företag och organisationer. Den här gången kan de spara in den tiden.

Det ska bli kul att åka ut och räcka över MaterCardet till dem – men det får vänta en vecka (de hade semester).

Vad kan man säga? Tack Caritas för det första, gör nåt roligt för pengarna till Daga och Tina!

Kul!

/Nisse