Att cykla över en kontinent – med diabetes

7 07 2010

Många vi mötte under resan över USA, liksom i Europa, bli väldigt förvånade över att en person med diabetes cyklar 600 resp. 300 mil. Att han var morgon går upp för att anstränga sig fysiskt mellan fem och nio timmar varje dag. Är det så att jag borde ställa mig frågan hur bra det egentligen är? Är det egentligen farligt? I detta inlägger tänker jag resonare om hur det har fungerat med blodsockerkontroll; vad har föranlett låga och höga blodsocker? Har mitt långtidsmått (Hba1c) på blodsockernivå försämrats eller rentav förbättrats? Jag kommer att beskriva den moderna teknik som jag bara nämnt kort i ett tidigare inlägg som jag fått chansen att testa under sommaren. Vad är resultatet?

Allt jag skriver är mina åsikter och jag har inga vetenskapliga belägg för någonting jag skriver, bara personliga erfarenheter och tankar.

Kort kan jag förklara att vad som påverkar blodsockernivån är otroligt många faktorer; mat, fysisk aktivitet, träning, stress, kärlek, sjukdom, ilska, sömnbrist, arbetsbelastning och så mycket mer. Flera av dessa faktorer är svåra att påverka och kontrollera,  även om målet bör vara att kunna just kontrollera så många som möjligt av dem. Träning och insulin sänker blodsockret. Mat höjer blodsockret. Stress och kärlek utsöndrar hormon (adrenalin, kortisol m.fl.) som höjer blodsockret.

Under ett äventyr ändras vardagens alla rutiner. Man äter inte längre samma frukost vid samma tid, går i skolan och tränar på kvällen. Därför gäller det att tänka efter. Hur ska jag ändra mina insulindoser, mina måltider och min sömn så att jag kan hålla blodsockret på en bra nivå och må bra? Under en kontinentcykling har jag den fördelen att man under hela dagen har en jämn belastning. Jag ligger långt ifrån min maximala syreupptagning. Blodsockret påverkas inte lika fort som det kan göras av exempelvis en fotbollsmatch. Istället får man en hög förbränning som pågår både under cyklingen och vila, inklusive natten.

En hög förbränning medför att sockret i blodet används till att bygga upp de reserver (fett, muskler) som hela tiden bryts ner för att ge energi. Alltså sjunker blodsockret. För att undvika lågt blodsocker (hypoglykemi) som gör att det blir svårare och svårare och till slut omöjligt att prestera måste jag motverka detta. Det gör jag genom att sänka inssulinnivåerna.

Nuförtiden har jag en insulinpump. Pumpen ger via en slang in i magen ett kontinuerligt tillflöde (storleken på dosen inställd av mig) av insulin under hela dygnet(basaldos). När jag märker att blodsockret är högt eller när jag skall äta något trycker jag på en knapp och får en ny insulindos (bolusdos), anpassad efter hur mycket kolhydrater jag skall äta eller hur högt blodsockret är.  Under resan har jag under dagarna minskat basaldosen till ungefär 70% av normalt. Det har jag modulerat lite efter hur långa dagar vi gör, om det är motvind eller nedförsbacke – alltså hur jobbigt det är. Bolusdoserna har jag minskat ganska resjält. Trots att jag äter mycket mer än vanligt så går mestadelen av maten direkt till energiomsättning och en liten insulindos räcker.

Under sommaren har jag dessutom fått låna en kontinuerlig blodsockermätare. Det är en relativt ny uppfinning. Även här skjuter jag in en slang i magen. Denna slang mäter sedan blodsockret direkt i vätskan mellan cellerna. I min (Paradigm-)pump kan jag momentant läsa av vad blodsockernivån är! Jag kan se om det är på väg upp eller ner. Men då är det väl inget problem? Nja, givetvis underlättar detta fantastiskt mycket och tar bort många orosmoln som jag annars bär på.  Men det man måste tänka på är att det blodsocker som mäts inte mäts i blodet utan i lymfvätskan. Alltså är det en fördröjning på ungefär 15 minuter. Så jag ser inte exakt vad det är just nu. Dessutom kan slangen hamna lite snett eller så har den suttit lite för länge vilket ger felaktiga värden. Då gäller det att känna sin kropp och inte bara lita på tekniken. För sitter slangen lite fel visar den ett värde och man har ett annat. Men trots några barnsjukdomar så är detta en fantastisk nyhet som helt klart är framtiden för diabetesvården. Jag har haft en helt annan möjlighet att reglera mina värden och blodsockret har legat mycket bättre än under USA.

Jag har inte haft något allvarligt anfall. Inte under någon av resorna och inte under mina 15 år som diabetiker. Det är nog mest tur. Men jag är tacksam. Och med den nya tekniken som kommer hoppas jag kunna slippa det också. Jag blir tyvärr lite ledsen över att sjukvården inte har råd att ge varje diabetiker en kontinuerlig blodsockermätare. Det är för dyrt. Det jag frågar mig är om det är billigare att vänta några år för att sedan få in oss med problem med någon följdsjukdom. Antagligen.

Men min diabetes är inget som hindrar mig att fortsätta äventyra. Jag fick låga blodsocker. Då stannade vi, åt ett mellanmål och fortsatte sedan. Blev det lågt på natten sträckte jag mig bara efter väskan med mat och tog något. Jag fick höga blodsocker. Då tog jag insulin. Allt löser sig. Man måste bara lära känna sig själv, vara noggrann och testa blodsockret.

Mina värden har inte varit sämre än normalt under äventyret. Jag har mått kanonbra och mina största problem var stelhet i nacken och trött på morgonen.  Så jag vill säga till alla er som har diabetes: go for it! Lär dig, träna. Testa. Går det inte första gången så går det andra. Ni får gärna maila mig med eventuella frågor. Jag kommer absolut att fortsätta uppfylla mina drömmar och skall något hindra mig är det inte min diabetes!

Min diabetes är ett stort, livslångt äventyr som måste cyklas över. Dag för dag, vardag som fest. Men lyckas man ta sig framåt på cykeln, med sin sjukdom, så blir man mer och mer vältränad för varje dag. Till sist är det lätt att cykla dagens 13 mil eller att hålla sockret bra. Det blir en del av vardagen.

Under mina föreläsningar kommer jag om så önskas att presentera blodsockerkurvor, jag kommer att prata om varför det blev som det blev och vad jag gjorde åt det. Mer info hittas i menyn under ”Föreläsningar”.

//Daniel

Annonser

Åtgärder

Information

9 responses

7 07 2010
Alf Mölleryd

Hej Daniel, Det är imponerande att läsa dina ord om din sjukdom som inte på något vis har stoppat dig under cyklingen. Du verkar ha full koll på dina värden under resan. Du kan säkert inspirera andra ungdommar att prova på olika aktiviteter som de tror att de inte kan göra.
Lycka till vidare

Alf Mölleryd

p.s min pappa hade diabetes och han var noga med sin motion och kost

7 07 2010
jens

Hej Daniel. Som du vet så fick jag en gastric by pass operation . Den gick väl inte helt bra,men som det nu är så mår jag mycket bättre. En läkare, Lars raarup som har gjort ett jättefint jobb så är jag tilbaka till verkligheten. Svensk sjukvård är fantastisk. Jag har slutat med alla tabletter mot diabetes och håller ändå värdena med god marginal.Vikten har sjunkit med 45 kilo. Dyrt med nya kläder , men ändå skoj,Ses nästa vecka

8 07 2010
ULLABRITT

Heja på Daniel. Du är toppen på alla sätt. Du har den rätta inställningen, så gör som du känner, det verkar gå bra. Kramar från oss och lycka till i fortsättningen.

20 08 2010
mona

Hej,

tack för att sådana som du finns. Jag är innerligt trött på folk som oj’ar sig om ”så mycket motion och diabetes”.

Fantastisk läsning här, tack!

7 02 2011
Sofie, Emma, Betty

Hej,
Vi är tre tjejer som funderar på att cykla längs USA:s södra kust nu i höst. Men en av oss har diabetes och vi undrar hur du gjorde med all insulin som måste vara kall?
MVH
Sofie, Emma, Betty

8 02 2011
Daniel

Hej!
När jag cyklade i USA hade jag kylförpackningar från http://www.romalore.com/. Dessutom gjorde jag en av cykelväskorna till kylskåp genom att isolera den med fleecetröjor och sedan lägga i ett par vattenflaskor som jag frös på nätterna i ett kylskåp på hotell/restaurang.

I Europa hade jag en termos där jag lade i insulinet. Vid varje restaurang lade jag i 4-5 isbitar. Det hölls då kallt ungefär en halv dag.

Maila mig gärna om ni vill ha reda på nåt mer! Annars stort lycka till!!

12 05 2011
Robert

Hej har börjat cykla en del men märker att det bränner sjukt mycket kolhydrater. Jag vet inte hur jag ska göra för att få i mig lagom mycket utan att få för högt. Jag sänker mitt blodsocker ca med 6 ca varge mil och det är ju typ på 25 min. Man kan ju inte bara vräka i sig innan så man ligger hur högt son hällst. Har du några tips?

13 05 2011
Nisse

Hmmm, jag tror att jag ska låta Danne svara på det. Nu är han i Kina och kommer hem imorron.

Men min erfarenhet är att en stor del av det beror på att man utsätter kroppen för nya prövningar: man är ovan vid de nya rörelserna helt enkelt. När d kört en 4-5 pass så har nivåerna börjat att anpassa sig.

Men sen är det ju alltid så att man få titta på helheten: hur mycket har du tränat uthållighet innan under långa pass, vilken sorts mat äter du, när äter du… Många olika faktorer samverkar. Men, återigen min egen erfarenhet; cykling är sååå bra för diabetiker med ganska lågintensiv träning under lång tid…
Hör av dig igen, så får vi hoppas att Danne kan svara i nästa vecka.
Nisse

13 05 2011
Nisse

Han kommer inte hem imorron. På söndag kväll borde jag skrivit.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: