Sammanträffanden…

23 05 2011

På Runners World går det nu en serie om en av våra stora inspiratörer: Rune Larsson som tillsammans med Susanne Johansson springer hem från Portugal. Igår fick jag ett mail från Rune. Han berättar att de just passerat Villeneuve-l’Archevêque, sydost om Paris. Lustigt, men vi passerade den lilla staden i somras! Nu kommer Rune och Susanne troligen att följa ungefär samma rutt som vi gjorde. Det ska bli kul att följa! Du kan läsa (egentligen lyssna) mer på http://www.runnersworld.se/artiklar/del-11-aterkoppling-militartjanst.htm

Det är härligt att höra Rune och hans genompositiva inställning. Där är ingenting jobbigt – det är intressant och spännande hela vägen.

Annonser




Föreläsning i Borås

17 11 2010

Den 14 november var det den internationella diabetesdagen. Runt om i världen lystes byggnader upp i ett ljusblått sken för att påminna oss om vilken stor sjukdom diabetes har blivit. Runt om i Sverige arrangerades dagar med information om sjukdomen, hur man kan hjälpa sig själv och vad man kan och inte kan göra.

Jag hade blivit inbjuden till Diabetesföreningen i Borås med omnejd för att tala om ”Att färdas över gränser”. Det var en blandning mellan humor och allvar och det kändes som om många förstod vad jag ville säga när jag diskuterade kring var vi själva sätter våra egna gränser, att vi så lätt stänger in oss själva, och hur man kan flytta på dem.

Helgens höjdpunkt var absolut när en man i 20-årsåldern kom fram till mig efter föreläsningen och sa: ”Du har helt ändrat mina tankar. Förut har jag aldrig vågat göra något jag egentligen vill. Nu ska jag våga!”

Man kan hålla 10, 100 föresläsningar där folk skrattar och har roligt. Men det är när man får en människa att inse att han eller hon kan mer än hon trott, det är då jag har gjort någon skillnad och det är då jag får energi att fortsätta föreläsa.

Det var en kanondag i Borås med sköterska, fotvårdare, diabetolog och dietsist som föreläste förutom mig!

Jag hoppas att många uppmärksammade Diabetesdagen och skänkte en tanke till alla de miljoner som lider av diabetes runt om i världen.





En väldigt rolig överraskning

28 10 2010

I början av veckan var jag inbjuden till Caritas, en del av frimurarorden i Vänersborg. De ville att jag skulle berätta lite om vår resa i somras. Jag var där efter förra resan också, och det genererade några hundralappar till diabetesföreningen. Därför tyckte jag att jag kunde gå dit en gång till, särskilt som jag känner många av de något äldre herrarna som brukar gå på deras eftermiddagsmöten.

Ett tjugotal ”gubbar” kom. Många ville byta några ord innan jag började prata, så det blev nästan ont om tid att få upp dator och projektor. Sen lyssnade de väluppfostrat, trots att jag erbjöd att ställa frågor under tiden. Jag inledde med ett snabbt bildspel med bara ”finbilder” tillsammans med musik av Bruce Springsteen. Sen byggde jag upp själva föredraget runt lite mer beskrivande bilder.

Efter föredraget tackade man mig, och sa att man ville överräcka en liten gåva. Det stämde ju inte. Ett gigantiskt MasterCard, med 3.000 kr påskrivet! Jag blev verkligen överraskad! Och nu satte man igång att ställa frågor också – de såg väl att jag kom ur balans ;=)

Tretusen – och RIDE-lägret är avslutat, så vi kommer att slussa pengarna till ugdomarnas diabetesmottagning på NÄL. Där jobbar Daga och Tina, två pärlor till sköterskor. Under Daniels tid där var han och vi med på många möten, träffar och läger. Daga och Tina brukade finansiera det genom att ringa runt och tigga ihop material och pengar från företag och organisationer. Den här gången kan de spara in den tiden.

Det ska bli kul att åka ut och räcka över MaterCardet till dem – men det får vänta en vecka (de hade semester).

Vad kan man säga? Tack Caritas för det första, gör nåt roligt för pengarna till Daga och Tina!

Kul!

/Nisse





Insamlingen avslutad

27 08 2010

6800 kronor. Det är den fantastiska summan som har satts in på Svenska Diabetesförbundets konto för att arrangera Ride- lägret i slutet av september. Pengarna har kommit in från bidrag, utmaningen samt försäljning av tröjor.

Vi på kontinentcyklisten tackar tillsammans med arrangörerna på Ungdiabetes för summan som kommer väl till användning till att ge ungdomar med diabetes en chans att flytta sina egna gränser och lära sig mer om sig själva och sin sjukdom. Tack!





Föresläsningar

9 08 2010

Det är dags att boka in höstens föreläsningar.

Med erfarenheter från att ha korsat två kontinenter på cykelsadeln har Nisse och Daniel skaffat sig erfarenheter som de annars inte skulle varit i närheten av att få. Passa på att boka in en av dem, eller bägge, för en spännande och underhållande föreläsning fullspäckad av magnifika bilder.

Du kan hitta mer information om hur du bokar föreläsningar under menyalternativet i toppen.





Utmaningen klar

10 07 2010

Äventyret ligger bakom oss. Det är bara utvärdering (som naturligtvis kommer löpande här på hemsidan) kvar. Nu har vi suttit och plussat ihop kilometrar med mil för att räkna ut hur långt det blev i sommar. Efter att miniräknaren gått varm blev svaret 290 mil.

Så för er modiga och givmilda som vågade ställa upp på utmaningen är det dags att betala in summan på diabetesförbundets plusgirokonto 481 31 35-3. Märk inbetalningen ”ride kontinentcyklisten”. Skicka samtidigt ett mail till Daniel.

För er som satsade 1 kr/mil blir det 290 kronor som skall betalas in.

För er som satsade 2 kr/mil blir det 580 kronor som skall betalas in.

Å Ung Diabetes, svenska diabetesförbundets vägnar tackar vi så mycket. Vi tackar även er som satt in bidrag direkt på deras konto. Vi tackar er som köpt en tröja och därmed skänt pengar.

Vi återkommer med den exakta summan hur mycket pengar som kommer ungdomarna på lägret till nytta.





Att cykla över en kontinent – med diabetes

7 07 2010

Många vi mötte under resan över USA, liksom i Europa, bli väldigt förvånade över att en person med diabetes cyklar 600 resp. 300 mil. Att han var morgon går upp för att anstränga sig fysiskt mellan fem och nio timmar varje dag. Är det så att jag borde ställa mig frågan hur bra det egentligen är? Är det egentligen farligt? I detta inlägger tänker jag resonare om hur det har fungerat med blodsockerkontroll; vad har föranlett låga och höga blodsocker? Har mitt långtidsmått (Hba1c) på blodsockernivå försämrats eller rentav förbättrats? Jag kommer att beskriva den moderna teknik som jag bara nämnt kort i ett tidigare inlägg som jag fått chansen att testa under sommaren. Vad är resultatet?

Allt jag skriver är mina åsikter och jag har inga vetenskapliga belägg för någonting jag skriver, bara personliga erfarenheter och tankar.

Kort kan jag förklara att vad som påverkar blodsockernivån är otroligt många faktorer; mat, fysisk aktivitet, träning, stress, kärlek, sjukdom, ilska, sömnbrist, arbetsbelastning och så mycket mer. Flera av dessa faktorer är svåra att påverka och kontrollera,  även om målet bör vara att kunna just kontrollera så många som möjligt av dem. Träning och insulin sänker blodsockret. Mat höjer blodsockret. Stress och kärlek utsöndrar hormon (adrenalin, kortisol m.fl.) som höjer blodsockret.

Under ett äventyr ändras vardagens alla rutiner. Man äter inte längre samma frukost vid samma tid, går i skolan och tränar på kvällen. Därför gäller det att tänka efter. Hur ska jag ändra mina insulindoser, mina måltider och min sömn så att jag kan hålla blodsockret på en bra nivå och må bra? Under en kontinentcykling har jag den fördelen att man under hela dagen har en jämn belastning. Jag ligger långt ifrån min maximala syreupptagning. Blodsockret påverkas inte lika fort som det kan göras av exempelvis en fotbollsmatch. Istället får man en hög förbränning som pågår både under cyklingen och vila, inklusive natten.

En hög förbränning medför att sockret i blodet används till att bygga upp de reserver (fett, muskler) som hela tiden bryts ner för att ge energi. Alltså sjunker blodsockret. För att undvika lågt blodsocker (hypoglykemi) som gör att det blir svårare och svårare och till slut omöjligt att prestera måste jag motverka detta. Det gör jag genom att sänka inssulinnivåerna.

Nuförtiden har jag en insulinpump. Pumpen ger via en slang in i magen ett kontinuerligt tillflöde (storleken på dosen inställd av mig) av insulin under hela dygnet(basaldos). När jag märker att blodsockret är högt eller när jag skall äta något trycker jag på en knapp och får en ny insulindos (bolusdos), anpassad efter hur mycket kolhydrater jag skall äta eller hur högt blodsockret är.  Under resan har jag under dagarna minskat basaldosen till ungefär 70% av normalt. Det har jag modulerat lite efter hur långa dagar vi gör, om det är motvind eller nedförsbacke – alltså hur jobbigt det är. Bolusdoserna har jag minskat ganska resjält. Trots att jag äter mycket mer än vanligt så går mestadelen av maten direkt till energiomsättning och en liten insulindos räcker.

Under sommaren har jag dessutom fått låna en kontinuerlig blodsockermätare. Det är en relativt ny uppfinning. Även här skjuter jag in en slang i magen. Denna slang mäter sedan blodsockret direkt i vätskan mellan cellerna. I min (Paradigm-)pump kan jag momentant läsa av vad blodsockernivån är! Jag kan se om det är på väg upp eller ner. Men då är det väl inget problem? Nja, givetvis underlättar detta fantastiskt mycket och tar bort många orosmoln som jag annars bär på.  Men det man måste tänka på är att det blodsocker som mäts inte mäts i blodet utan i lymfvätskan. Alltså är det en fördröjning på ungefär 15 minuter. Så jag ser inte exakt vad det är just nu. Dessutom kan slangen hamna lite snett eller så har den suttit lite för länge vilket ger felaktiga värden. Då gäller det att känna sin kropp och inte bara lita på tekniken. För sitter slangen lite fel visar den ett värde och man har ett annat. Men trots några barnsjukdomar så är detta en fantastisk nyhet som helt klart är framtiden för diabetesvården. Jag har haft en helt annan möjlighet att reglera mina värden och blodsockret har legat mycket bättre än under USA.

Jag har inte haft något allvarligt anfall. Inte under någon av resorna och inte under mina 15 år som diabetiker. Det är nog mest tur. Men jag är tacksam. Och med den nya tekniken som kommer hoppas jag kunna slippa det också. Jag blir tyvärr lite ledsen över att sjukvården inte har råd att ge varje diabetiker en kontinuerlig blodsockermätare. Det är för dyrt. Det jag frågar mig är om det är billigare att vänta några år för att sedan få in oss med problem med någon följdsjukdom. Antagligen.

Men min diabetes är inget som hindrar mig att fortsätta äventyra. Jag fick låga blodsocker. Då stannade vi, åt ett mellanmål och fortsatte sedan. Blev det lågt på natten sträckte jag mig bara efter väskan med mat och tog något. Jag fick höga blodsocker. Då tog jag insulin. Allt löser sig. Man måste bara lära känna sig själv, vara noggrann och testa blodsockret.

Mina värden har inte varit sämre än normalt under äventyret. Jag har mått kanonbra och mina största problem var stelhet i nacken och trött på morgonen.  Så jag vill säga till alla er som har diabetes: go for it! Lär dig, träna. Testa. Går det inte första gången så går det andra. Ni får gärna maila mig med eventuella frågor. Jag kommer absolut att fortsätta uppfylla mina drömmar och skall något hindra mig är det inte min diabetes!

Min diabetes är ett stort, livslångt äventyr som måste cyklas över. Dag för dag, vardag som fest. Men lyckas man ta sig framåt på cykeln, med sin sjukdom, så blir man mer och mer vältränad för varje dag. Till sist är det lätt att cykla dagens 13 mil eller att hålla sockret bra. Det blir en del av vardagen.

Under mina föreläsningar kommer jag om så önskas att presentera blodsockerkurvor, jag kommer att prata om varför det blev som det blev och vad jag gjorde åt det. Mer info hittas i menyn under ”Föreläsningar”.

//Daniel